Första blogginlägget
12.10.2012 22:03
ENSAMMA VECKAN. ELLER?
Nu är det sista kvällen på den "ensamma veckan". Med det menas att Nicklas för snart en vecka sedan begav sig till Sverige på jobb. Det hela började urlöjligt. Samma dag som Nicklas skulle åka, vred jag till min redan skadade fot på ett oskyldigt men ack så plågsamt sätt. Jag åkte med i bilen mot flygplatsen för att bli avsläppt på ett sjukhus. Hem fick jag åka med sjukhusets egen chaufför och dessvärre i sällskap av ett par kryckor. Det var bara att be ayin (nannyn) om hon möjligtvis kunde jobba över. Vad skulle jag ha gjort om jag inte hade haft henne? När man inte ens kan sitta still och plugga utan att det gör (för) ont, hur ska man då kunna ta hand om en 8-månaders bebis? En bebis kan ju knappast ersätta en krycka. Nåväl, ayin ställde upp och jag blev snabbt bättre. Var det allt? Nej, nu tyckte ayin att vi skulle uppsöka läkare med Julia istället.
Hade visserligen märkt att lilla älsklingen plötsligt fått sämre aptit, vilket bekymrade mig. Men hon spydde tyligen en del också, trots det lilla hon åt. Själv visste jag bra barnkliniker i Shanghai. Men eftersom vi letade efter något på närmare håll, beslutade vi oss för ett ställe som ayin kände till. Se mina inlägg från Facebook:
"Provade ett lokalt kinesiskt sjh idag. Inte nog med att en del av personalen såg ut som på tidigare 1900-tal. Faktum var att de verkade föga medvetna om hygien & smittskydd. Jag fick be en sköterska som skulle ta blodprov på mitt lilla- ♥ att byta handskar efter föregående patient. Och var fanns handspriten? Gav en annan sköterska lite av min egen handsprit. Detta var ett urval av en rätt smutsig upplevelse. Nästa gng blir det nog att återgå till de mer västerländska sjukhusen. Ska förstås inte bara klaga. Julia har redan svarat positivt på behandlingsåtgärden."
"Hämtar andan efter det ena och det andra! Tog med bilbarnstolen då vi skulle åka till sjukhuset. Skulle lägga in några saker i bilen och såg då hur nannyn plötsligt tog ut Julia ur stolen och satte henne i sitt eget knä. Jag frågade vad hon gjorde, varpå hon svarade att bilbarnstolen inte behövs. Jag frågade varför. Nannyn svarade: -I think she will cry. Jag sa: -If she die, I will cry.
Med tanke på hur de kör i Kina så känns det om inte desto mer angeläget med bilbarnstolen. Mycket riktigt så blev det en mindre vansinnesfärd. Såg bland annat hur chauffören gasade på fast det svängde ut en bil längre fram. Han tokbromsade & var inte långt ifrån att tucha i den andra bilen. Sedan var det ett par liknande händelser och så var vi där igen på sjukhuset med andra kulturkrockar."
Efter dessa inlägg fick jag en vädjan från Sverige om att komma hem. Då insåg jag att det var viktigt att belysa det faktum att allt är relativt. Därför svarade jag så här:
"Jag förstår hur det kan låta för en svensk. Men allt är dock relativt. Chauffören är egentligen väldigt försiktig jämfört med hur det faktiskt förhåller sig här nere. Nannyn är för övrigt mkt observant och lyhörd. Läkaren på sjukhuset gjorde sitt jobb med att upptäcka problemet och lyckades också lösa det hela med milda medel. Att komma hem sedan har väl sin tjusning det också liksom det har att vara här."
Jag fick också en fråga, baserat på det ena inlägget. Frågan löd: "Har du en nanny?" Jag svarade: "Ja" Samma person som ställde frågan skrev då: "Man är helt klart olika. Skulle aldrig ha en nanny." Ännu ett typiskt exempel på hur allt kan stå i relation till något annat och faktiskt också vara något annat. Jag svarade därför:
"Återigen, allt är relativt! Jag skulle primärt inte heller välja en nanny pga att ett stort intresse hos mig faktiskt är barn. Jag gillar att ta hand om mitt eget & även andras barn. Behöver inte hjälp med det. Jag behöver bara några timmar till mina studier. Det är lite nu eller aldrig. Men jag är ändå högst involverad i Julia. Jag pluggar hemma & ammar dessutom fortfarande. Nannyn bor inte heller hemma hos oss vilket annars kan vara vanligt."
Tillbaka till Julia. Ingen större fara med henne. Hon hade en mindre maginfektion. Inte så konstigt kanske eftersom hon även har börjat äta fast föda. Hon blev genast bättre med kinesiska medel (milda) + lite vitamin B-12. Nu äter hon med samma goda aptit som alltid!
Hur var det då med den "ensamma veckan"? Var det ensamt? Nja, det beror på vad man relaterar det till. Relativt lite ensamt skulle jag vilja säga. Men Nicklas är och andra sidan hjärtligt välkommen hem! Eller ska jag kalla det "bort"! Ingenting är rätt eller fel, bara så kallat, relativt! Rätt bra egentligen!