Förlossningsberättelser

 Vi visste att det var en liten tjej som skulle komma till oss och vi hade fått henne beräknad till den tredje februari 2012.

Den aktuella dagen hade nästan passerat i sin helhet, utan tecken på någon förlossning. Kvällen spenderades framför tv:n, som slogs av runt klockan nio. När jag då reste mig upp och gick mot badrummet, började det rinna vad jag förmodade var, fostervatten, längs benen. Kände dock inga värkar, men vi kontaktade förlossningen och åkte dit. Väl där konstaterades det att det var en vattenavgång. Inget annat tycktes dock vara på gång så vi fick beskedet att åka hem och invänta värkarbetet. Om det inte skulle komma igång spontant, ville de sätta igång det medicinskt efter två dagar.

Dagen därpå, alltså lördagen den fjärde februari, passerade utan värkar. Men när klockan slog om till midnatt, började det kännas lite. Vi inkom till förlossningen klockan tio morgonen därpå. Då var modermunnen öppen två centimeter. Personalen föreslog att vi skulle åka hem eller alternativt ta en promenad. På grund av lång resväg tog vi beslutet att promenera.

• Klockan ett på dagen etablerade värkarna och tjugo minuter senare tog jag en varm dusch. 

• Omkring klockan tre på eftermiddagen var jag öppen fyra centimeter och värkarna var då kraftigare.

• Vid fyra-tiden, alltså en timme senare, hade sammandragningarna lugnat ned sig och jag kunde slumra däremellan. Vid denna tidpunkt tillkopplades Bencyl-penicillin på grund av vattenavgång mer än arton timmar.

• När klockan var ungefär sex på kvällen fick jag två Citodon-tabletter som smärtlindring. Sammandragningarna fortsatte dock att glesna av, vilket jag tyckte var skönt, för när de kom var de starka.

• Eftersom jag inte hade några smärtsamma värkar när klockan var runt tio på kvällen, fick jag flytta från förlossningsavdelningen till en annan avdelning.

• Vid elva tiden hade jag fortfarande inga smärtsamma värkar, varpå jag tog en fika. Penicillin påkopplades igen.

• Runt fem på morgonen hade jag långa kraftiga sammandragningar med cirka tio minuters mellanrum och jag kände ett starkt tryck nedåt. Som smärtlindring fick jag två Citodon samt en värmekudde. Ytterligare penicillin påkopplades.

• Vid tio-tiden flyttades jag återigen till förlossningen. Jag gick för egen maskin och önskade ingen smärtlindring. Värkarna kunde liknas vid kraftig mensvärk och jag kände fortfarande stort tryck nedåt.

• Klockan elva var jag öppen sex centimeter. Tjugo minuter senare fick jag laxerande medel enligt mitt önskemål samt nytt antibiotikadropp.

• När klockan närmade sig tolv, togs det beslut om värkstimulernade dropp (Syntocinon) på grund av vattenavgång sedan 38 timmar. Jag minns att jag blev lite orolig för vad som komma skulle eftersom jag hade läst en hel del förlossningsberättelser där många skrivit att de haft så ont att de inte kunnat stå ut och liknande.

• Vid halv två hade jag öppnat mig sju centimeter och värkarna var betydligt kraftigare än tidigare. Jag tackade ja till lustgas och förberedde mig på någonting extremt smärtsamt. Efter ett tag insåg jag att det inte var outhärdligt och att jag alltså inte behövde lustgasen. Det kändes som att den störde min djupa koncentration och samarbetet med kroppen. Jag var på ett naturlig sätt, som i en annan värld.

• Omkring halv fyra började jag krysta oforcerat. En timme fortlöpte utan framsteg, varpå det värkstimulerande droppet höjdes.

• Tjugo över fem satt jag på en pall med Nicklas bakom och krystade aktivt. Hade provat lite olika förlossningställningar. Pallen fungerade bra. Men det bästa för var mig var nog att ligga på sidan och med hjälp av personalen ha ett ben upplyft. Att stå på knä var inget vidare då jag fick ont i kroppen. Om jag ska vara ärlig, var jag nog för övrigt lite rädd att ta i allt för hårt, då jag hade hört att det skulle göra väldigt ont när bebisen passerar utgången.

• Vid sex-tiden, började jag känna mig trött och det diskuterades att avsluta det hela med sugklocka, vilket jag accepterade. Kort därefter lades en bäckenbottenbedövning inför sugklockan.

• Klockan halv sex tillsattes sugklocka. Utförandet gick lätt och gjordes utan hjälp av yttre press. Efter två dragningar kom vår bebis till världen klockan 18.39. När hon kom ut gick det smärtfritt och snabbt. Vår lilla tjej fick namnet Julia.

Julias födelsevikt: 3390 gram

Längd: 49 cm

Huvudomfång: 35 cm

Födelsedag: 5 februari

Min förlossningsupplevelse var väldigt positiv. Upplevde det inte smärtsamt, även om värkarna inte kan beskrivas som särskilt behagliga. Jag hade ett inre lugn och försvann in i mig själv. Varken personalen eller Nicklas fick mottaga några hårda ord. Undersköterskan tyckte att förlossningen var en riktig uppvisning och hon tackade så mycket för att hon fick äran att vara med. Alla sades vara imponerade av min tålighet och mitt lugn.

Leksaker och andra produkter för nyfödda och barn upp till 3 år. Urval av de populäraste märkena för babyprodukter och vissa produkter är upp till 50% billigare än vad motsvarande produkt kostar i en fysisk butik.