Alice

Min lilla snutta har fortfarande inte glömt. Den senaste natten, ryckte hon i mitt linne och sa tutte. När jag inte gav henne blev hon lite ledsen. Usch, vad svårt det är. En del av mig vill ge henne. Jag har ju fortfarande mjölk. Men någongång måste man sluta och ett mer ypperligare tillfälle än nu, kommer kanske inte. Jag måste tänka på alla fördelar (som jag planerar att skriva om i ett annat inlägg) och kanske är det inte heller rätt mot Alice, att inte låta henne amma på nästan två veckor för att sedan börja igen. Då blir ju hennes kämpande mot behovet förgäves. Tidigare brottades jag med tanken på hur jag skulle avveckla amningen. Men sedan jag började med vitlöken, sköljer vacklande vemodskänslor över mig, utan dess like. Positivt kontra negativt. Hm!

Jag hoppas jag gör rätt, älskade Alice!

Uppdatering: Jag fortsatte med nattamningen fram till den 17 april. Därefter åkte jag bort under fem dagar. Det gick då bra med Alice som vande sig att vara utan tutte. Hon fortsatte vakna om nätterna, men tillfällena blev färre. När jag kom tillbaka drog hon lite i min tröja de första två nätterna. Dock accepterade hon att jag inte gav henne bröstet. 

Jag: Mina bröst blev snabbt sprängfyllda efter att jag gav mig iväg. Var tvungen att pumpa ur för hand för att minska det värsta trycket. Dagen efter att jag åkte hemifrån var jobbig. Då gjorde det otroligt ont. Sedan lade sig smärtan, men brösten var hårda ändå tills jag återvände plus några dagar till. Totalt pumpade jag ur mjölk under två dagar och då så lite som möjligt. 

Nu: Alice vaknar fortfarande en del om nätterna, men vissa nätter är bättre än andra. Vi får se hur det utvecklar sig med det. Amningen är i alla fall avvecklad nu. Dock har jag fortfarande mjölk kvar i brösten.

Nästa dag att orda om, gjorde Alice ingen antydan alls till att vilja ha bröstet. Natten därpå vaknade hon endast två gånger, vilket var en klar förbättring. Dagen efter det, alltså igår, gjorde hon ett enda försök att amma. Då var vitlöken på igen. Natten efter detta vaknade hon något fler gånger igen. Idag har hon inte försökt dricka någon mjölk och nu sover hon för natten. Dock har hon gjort några närmanden, men backat tillbaka av sig själv då hon blivit påmind om vitlöken.

Som man kan se har vitlöksförsöket fungerat. Det gäller bara att bestämma hur vi ska göra på nätterna. Än så länge väljer jag dock att fortsätta med nattamningen. Jag uppdaterar om det sker något nytt. På återseende.

Efter nattens som gick inser jag att det är bättre att trappa ned amningen istället för att sluta tvärt. På dagen kan vi gå från free flow till noll och på natten behåller vi amningen. Efter den redan omskrivna natten, gjorde Alice ett försök att amma, dagtid. Vitlöken höll måttet. Flera gånger såg man hur hon närmade sig bröstet, men hejdade sig. Hon påminde sig själv om att det inte var något att ha längre. Natten därpå vaknade hon inte så många gånger.

Fortsättning följer...

Alice vaknade strax efter att jag skrivit klart föregående inlägg. Då smetade jag på en ny omgång vitlök. Lillstumpan nobbade bröstet och försökte lägga sig tillrätta i sängen. Hon provade sin säng, min säng, men kunde inte somna. Jag försökte vagga henne. Dock var det inte helt lätt eftersom ena bröstet var sprängfullt med mjölk och så fort man nuddade det, gjorde det ont. Inte heller var det någon höjdare att linnet jag bar, var vått av droppande bröstmjölk.

Jag gick fram och tillbaka över golvet med Alice över ena axeln, länge, länge. Jag var hungrig, hon var tung. PUST! Efter många turer hit och dit, då vi var tillbaka i min säng, drog hon ned mitt linne och började dricka mjölk. Antagligen hade vitlöken klingat av. Men faktum var att det kändes som en lättnad att få bröstet tömt plus att få Alice tillbaka i sömn. Jag såg ingen anledning att hindra henne från att amma. En lång stund hade hon kämpat för att somna, utan att protestera. När hon slutligen började gråta, tyckte jag synd om henne. Dessutom bygger vitlöksförsöket på att hon själv ska inse att hon inte vill ha bröstet. Det är inte jag som ska hindra henne. Tror inte det skulle fungera för henne.

Fortsättning följer...

Det är med blandade känslor som jag idag har vidtagit åtgärder för att få Alice att sluta med amningen. Egentligen hade jag inte tänkt amma mer än tolv månader. Nu är Alice ett år plus fyra månader och har inte visat några som helst tendenser på att vilja sluta självmant, tvärtom kan hon vara som en igel. En del av mig har velat avsluta och en annan har låtit det fortgå.

Dock börjar jag se ut som ett skelett. Jag är smal i grunden och amningen gör mig bara spinkigare och benigare. Nog borde jag kunna sluta med gott samvete. Lillstumpan har fått tutta länge nog. Kanske kan hon börja sova bättre på nätterna om hon inte måste vakna och få tutte.

Vilka åtgärder har jag då vidtagit? Jo, jag krossade färsk vitlök och smetade ut på vårtgården. Då Alice tog bröstet, släppte hon snabbt. Hon gillade det inte alls. Sedan provade hon det andra bröstet. Likadant där. Därefter dröjde det flera timmar innan hon provade igen. Vitlöken var på och hon släppte igen. Den gången brydde hon sig inte ens om att prova det andra bröstet. Någon ytterligare timme gick och hon provade igen med samma resultat.

Nu sover hon för kvällen så vi får väl se hur det går i natt. Fortsättning följer.

Observera att inlägget är från måndagen den 6 april. Jag ligger två dagar efter med publiceringen. Sorry!

Idag var det Alice tur att förvåna. Hon hjälpte till att ta bort leksaker från golvet, efter dagens slut. Okej, det har hon gjort förut. Men sedan såg jag hur hon plockade upp ett klädesplagg från golvet. Jag trodde att det skulle få följa med leksakerna. Här blev jag förvånad, för hon visste var hon skulle lägga plagget, alltså inte bland leksakerna. Strax efter detta gick hon för att hämta våtservetter m.m. och lade sig ned i väntan på att få ny blöja. Vad ska man säga? Älskade unge!

Det är ingen fara med Alice, trots gårdagen incident. Hon är lika glad och aktiv som vanligt. Nu får man bara hålla tummarna för att såren ska läka på bästa sätt. Inte kul om hon får fula ärr. Så här ser hon ut idag:

Aldrig hade jag kunnat ana att det första inlägget på nya bloggen, angående Alice, skulle innehålla dramatik. Idag fick hon åka ambulans efter att ha fått glassplitter i ansiktet, orsakat av en fallande taklampa. Hon skrek en stund efter att det inträffat- blodet forsade från pannan och ena näsvingen. Min primära tanke var att få stopp på blödningen och besöka närmaste läkarmottagning. Under bilfärden till läkaren började blödningen avta. Väl där, skrev doktorn remiss till en barnakut på ett större sjukhus. Han trodde inte att det var någon fara med lillplutten, men ville tillkalla ambulans för att vi på snabbaste sättet, skulle ta oss till sjukhuset.

På akutmottagningen tvättade de och kontrollerade att det inte fanns glasrester i såren. Inga stygn sattes. Vi fick åka hem efter att ha hämtat ut antibiotikasalva och smärtstillande. Usch, vilken dag! Men hela tiden hade jag en röst inom mig som talade om att Alice var okej. Självklart var jag orolig i början när det kom så mycket blod. Men jag såg att hon var vid fullt medvetande hela tiden. Hon skrek bara en kort stund efter olyckan inträffade. När blödningen dessutom började avta i bilen, kände jag mig lugn. Dock är det ju bäst att komma under läkarvård. Tack och lov att allt gick väl med mitt älskade hjärta.