Att sluta med amning, del sex
Min lilla snutta har fortfarande inte glömt. Den senaste natten, ryckte hon i mitt linne och sa tutte. När jag inte gav henne blev hon lite ledsen. Usch, vad svårt det är. En del av mig vill ge henne. Jag har ju fortfarande mjölk. Men någongång måste man sluta och ett mer ypperligare tillfälle än nu, kommer kanske inte. Jag måste tänka på alla fördelar (som jag planerar att skriva om i ett annat inlägg) och kanske är det inte heller rätt mot Alice, att inte låta henne amma på nästan två veckor för att sedan börja igen. Då blir ju hennes kämpande mot behovet förgäves. Tidigare brottades jag med tanken på hur jag skulle avveckla amningen. Men sedan jag började med vitlöken, sköljer vacklande vemodskänslor över mig, utan dess like. Positivt kontra negativt. Hm!
Jag hoppas jag gör rätt, älskade Alice!