Alice i ilfart till sjukhus
Aldrig hade jag kunnat ana att det första inlägget på nya bloggen, angående Alice, skulle innehålla dramatik. Idag fick hon åka ambulans efter att ha fått glassplitter i ansiktet, orsakat av en fallande taklampa. Hon skrek en stund efter att det inträffat- blodet forsade från pannan och ena näsvingen. Min primära tanke var att få stopp på blödningen och besöka närmaste läkarmottagning. Under bilfärden till läkaren började blödningen avta. Väl där, skrev doktorn remiss till en barnakut på ett större sjukhus. Han trodde inte att det var någon fara med lillplutten, men ville tillkalla ambulans för att vi på snabbaste sättet, skulle ta oss till sjukhuset.
På akutmottagningen tvättade de och kontrollerade att det inte fanns glasrester i såren. Inga stygn sattes. Vi fick åka hem efter att ha hämtat ut antibiotikasalva och smärtstillande. Usch, vilken dag! Men hela tiden hade jag en röst inom mig som talade om att Alice var okej. Självklart var jag orolig i början när det kom så mycket blod. Men jag såg att hon var vid fullt medvetande hela tiden. Hon skrek bara en kort stund efter olyckan inträffade. När blödningen dessutom började avta i bilen, kände jag mig lugn. Dock är det ju bäst att komma under läkarvård. Tack och lov att allt gick väl med mitt älskade hjärta.
